Ann-Sofi Dahlgren är en av knappa dussinet personer som valt att engagera sig som kontaktperson för Psoriasisförbundet. Alltså någon man kan vända sig till för att få stöd och råd angående sin eller någon närståendes psoriasissjukdom. Ann-Sofi berättar för oss att hon själv fick kämpa länge för att få rätt diagnos och rätt behandling, trots att hon själv är utbildad sjuksköterska.
Ann-Sofi Dahlgren tycker det är givande att vara kontaktperson.
För snart tio år sedan jobbade hon på en barnavdelning när hon märkte att hon började bli allt stelare, något som senare skulle visa sig vara psoriasisartrit. Trots att psoriasis fanns i släkten följde flera år av feldiagnosticering och byråkratiskt krångel innan hon kom till en läkare som förstod vad det var hon led av.
Varför valde du att bli kontaktperson?
– Jag tror att jag läste om möjligheten i ett Psoriasisförbundets mejlutskick, och kände att det där skulle jag kunna tänka mig att göra. Jag är sjukpensionär, på grund av bland annat min psoriasisartrit, men har tidigare jobbat som sjuksköterska. Trots min yrkesbakgrund har jag blivit misshandlad av vården och jag tror att jag hade kunnat jobba vidare om jag fått rätt medicinering i tid.
Jag rekommenderar till 100 procent att bli kontaktperson. Det är kul och det är inte betungande på något sätt.
Hur många gånger har du agerat kontaktperson?
– Jag har förstått det som att jag är en av de kontaktpersoner som pratat med flest. Runt tio stycken skulle jag tro att det är, där flera känt att de blivit dåligt behandlade i vården. Jag är ju som sagt sjuksköterska i grunden, så en del har nog kontaktat mig för att få hjälp med att bli lotsade i vården. Och det gör mig ingenting, jag tycker det är kul. För jag kan sakna själva jobbet som sjuksköterska och den rådgivande delen av det. Nu ger jag förstås inte några medicinska råd utan mer om vart de ska vända sig och hur de ska bete sig.
Hur går det till när någon vill kontakta dig som kontaktperson?
– Jag får ett mejl via kansliet efter att den som vill komma i kontakt med någon av oss fyllt i ett formulär. Sedan skickar jag ett mejl till den som hört av sig och ber dem säga en dag och tid när jag kan ringa upp. Och sedan pratar vi eller har kontakt via mejl.
Är det givande även för dig?
– Ja, det är det. Jag tycker det är roligt att få låta mina små grå dansa lite, för det här ställer ju mig på prov också. Jag tycker det är kul både som gammal sjuksköterska och som medmänniska. Och det är det här jag vill göra. Jag är inte intresserad av att gå på några årsmöten eller sitta i någon styrelse eller någonting sådant, det är totalt ointressant för mig.
Jag tycker det känns bra att kunna vara ett stöd för andra som blir missuppfattade i vården
Det är viktigt att lyfta, att man kan engagera sig och dela med sig på olika sätt.
– Precis, att man kan få vara lite specialist där det behövs. Inte minst eftersom jag också har invers psoriasis som är en ganska ovanlig form av psoriasis. De pratas mest om plackpsoriasis, så jag som har både invers psoriasis och nagelpsoriasis kan ju vara en röst för den patientgruppen. Jag fattade själv inte att jag hade invers psoriasis förrän jag fick rätt behandling och allt bara försvann.
Jag gick med vad man trodde var svamp i ett och ett halvt år innan jag fick komma till hudmottagningen. Jag tycker det känns bra att kunna vara ett stöd för andra som blir missuppfattade i vården. Kanske speciellt om man är överviktig, då kan man ofta bli klassad som någon som inte sköter sin hygien.
Jag antar att det handlar både om konkreta råd och att ibland bara få ventilera saker?
– Ja, så är det. Jag tyckte det var viktigt att sätta det i min profil, att jag just vill hjälpa andra och vara ett stöd. Att se vad jag sysslar med och vad jag har för erfarenhet påverkar nog vilka som vänder sig till just mig. Jag tror att det kan vara ganska viktigt att se att till och med en sjuksköterska kan råka illa ut i vården.
Och till sist en ledande fråga, skulle du rekommendera andra att bli kontaktperson?
– Absolut, 100 procent. Jag flyttade nyligen och har haft väldigt mycket att göra i och med det, så någon gång har jag tänkt att jag måste ta en paus från det här. Men det har inte behövts, det har funkat bra. Så jag rekommenderar till 100 procent att bli det. Det är kul och det är inte betungande på något sätt. Det är bara trevligt och man lär känna nya människor, även om det bara är för tio minuter.
