Rörbäcksnäs är en ort med ungefär 130 invånare som ligger på baksidan av Sälenfjällen, fem kilometer från norska gränsen. Hit pendlar Gabriel Karelius de fyra milen från Lima varje dag, för att arbeta i den bilverkstad han driver tillsammans med Rickard Gillerås.
– Vi har känt varandra länge och är med i samma jaktlag. Våra föräldrar jagar också ihop. Jag hade en bilverkstad i Lima men vi tyckte att det var bättre att vi slog ihop våra verksamheter. Här är det närmare till kunderna, säger Gabriel.
Kunderna är både lokalbor, Sälenturister och norrmän. Det dyker ofta upp akuta fall, batterier som inte fungerar eller fjädrar och bromsar som gått sönder när familjen kört till fjällen.
– Det är mer turister vintertid. Men de norska kunderna åker till oss ända från Elverum. För dem är det mycket billigare att laga bilen här, även om vi försöker hålla uppe priserna, säger Gabriel och hämtar en Renault som han kör in i garaget.
Den ska få nya stötdämpare och han börjar med att lossa bultarna och lyfta av ena däcket. Radion står på inne i verkstaden och han och Rickard småpratar lite medan de jobbar med varsin bil.
Gissningslek på vårdcentralen
Att vara bilmekaniker är inte självklart när man har psoriasisartrit. Gabriel jobbade tidigare på ett charkföretag, vilket även det är ett tungt och fysiskt belastande jobb. För ungefär tio år sedan började han få utslag på huden som kliade. Besöken på vårdcentralen för att få reda på vad han drabbats av beskriver han som en gissningslek.
– De hade ingen aning om vad det var, men de gissade bland annat på bett från älgflugor. Sedan fick jag till slut en remiss till hudmottagningen i Falun efter att ha tjatat. Där hann jag knappt innanför dörren innan läkaren sa ”du har psoriasis”. I efterhand kan jag tycka att läkaren på vårdcentralen hade kunnat skicka en bild på min hud dit direkt, så hade jag sluppit vänta på diagnosen i två år.
Han fick metotrexat utskrivet men läkemedlet gjorde att han fick problem med magen. Samtidigt började han få alltmer ont i lederna, vilket passade honom särskilt dåligt med tanke på hans jobb inom charkbranschen.
– Jag blev sämre av att springa ut ur frysar hela dagarna. Men sjukskriven har jag aldrig varit.
När charkföretaget efter en tid lades ner bestämde sig Gabriel för att öppna en egen bilverkstad.
– Jag är väl självlärd på bilar. När jag var ung fick man skruva själv om man skulle ha en bil, så jag fick lära mig helt enkelt.
Fokuserar på vad som går att göra
Jobbet innebär både tunga lyft och tunga vridmoment för händer och fingrar. När han ska montera bort Renaultens gamla stötdämpare sitter Gabriel på huk och får använda flera handverktyg. Bilen har några år på nacken och flera av skruvarna har rostat fast.
– Det gör ont i fingrarna och axlarna men jag försöker att inte känna efter för mycket. Jag tänker på vad jag kan göra i stället för vad som inte går. Men man använder ju hela kroppen i det här jobbet, på gott och ont.
Finlir. Bilmekaniker behöver kunna jobba med fingrarna.
Ledvärken sitter främst i ländryggen och axlarna, ibland också i fingrar och tår. När han mådde som sämst sov Gabriel dåligt på grund av smärtan.
– Men efter att ha fått prova olika salvor och krämer fick jag testa sprutor med ett biologiskt läkemedel mot min psoriasis och då blev lederna också bättre.
Eftersom han misstänkte psoriasisartrit ville han ändå få också den diagnosen på papper. Även det tog tid, han upplever att han blev runtbollad i vården och den magnetröntgen han fick göra visade ingenting.
– Jag fick tjata för att få komma till reumatologen i Falun. Efter flera besök så kunde de till slut ställa diagnosen för tre år sedan.
Nu går Gabriel och tar sprutor på vårdcentralen en dag i veckan.
– Jag tycker att det fungerar bra, men kroppen blir lite sämre igen någon dag innan det är dags att ta sprutan. Men nu på sommaren mår jag över lag bättre i kroppen än på vintern.
Huden och sömnen har blivit bättre
Ibland tar han också värktabletter.
– Men det är bara om jag har väldigt mycket värk. Jag sover bra nu också, så det fungerar rätt bra i vardagen.
Huden har också blivit bättre, men han har utslag på smalbenen som kliar.
– Jag fick ett erbjudande om att åka till Mora och sola en dag i veckan, men det är nio mil dit enkel väg och jag har svårt att hinna det när jag jobbar. Jag tycker inte att det är så farligt med utslagen som jag har nu, men jag är dålig på att komma ihåg att smörja in dem.
Innan han fick diagnosen hade han dålig koll på psoriasis, berättar Gabriel.
– Farfar hade lite psoriasis men jag hade ingen aning om att man kunde få artrit också. Och eftersom vårdcentralen inte heller verkade ha koll på det så tog det ju lång tid innan jag fick rätt hjälp. Man måste läsa på och stå på sig och det känns som att vården provar de billigare alternativen först, innan man får biologiska läkemedel.
Självlärd. Som ung fick man skruva själv om man skulle ha en bil, berättar Gabriel.
Gabriel jobbar vidare med stötdämparen och han och kollegan Rickard hjälps åt i flera moment. Rickard berättar att Gabriel bytte tre kopplingar när han var ledig under påsken.
– Vi brukar hjälpas åt med kopplingarna men du gjorde tre på en vecka, säger han.
– Jag mår ju bra av att arbeta. Om jag bara sitter stilla och tar det lugnt en dag så blir jag stel och mår sämre, säger Gabriel.
Blivit deltidsbrandman
När han är ledig håller han också igång. Gabriel har tre jämthundar som behöver motion och brukar cykla med sin son eller träna på gym. Dessutom har han blivit deltidsbrandman i brandkåren i Rörbäcksnäs. Brandkåren åker både på regelrätta bränder och så kallade första person-larm, där de åker på akuta sjukvårdslarm.
– Det gör också att jag måste hålla igång och träna kroppen för att orka. Men hittills har det varit ganska lugnt, någon hyggesbränning som gått överstyr och några turister som trampat ner sig i myrar.
Stötdämparen är färdigmonterad och Gabriel drar åt bultarna på däcket så att bilen guppar på ställningen. Sedan är det är dags att byta den på andra sidan. Även här sitter skruvarna fastrostade.
– Det skulle vara roligt att prova att jobba i ett land utan vägsalt så att man kan lossa skruvarna helt normalt, säger Rickard och flinar.
FAKTA: Gabriel Karelius
ÅLDER: 36 år
BOR: Lima, Sälens kommun
GÖR: Bilmekaniker med egen firma och deltidsbrandman
FAMILJ: En son på sex år
INTRESSEN: Jakt, cykling och träning.
Startad eget. När charkuteriföretaget lade ner sadlade Gabriel om till bilmekaniker.
