Stäng

Använd knapparna för att ändra textstorleken på sidan. Du kan också justera storleken permanent i din webbläsare, genom att gå in under menyalternativet ”Visa”. I Internet Explorer och Firefox väljer du därefter ”Textstorlek”, i Google Chrome ”Zooma in” eller ”Zooma ut” och i Opera ”Zoomfaktor”.

"Jag har inte upplevt något stigma"

Gert Wingårdh fick psoriasis som barn efter en minst sagt dramatisk upplevelse på ett scoutläger. Psoriasistidningen har pratat med honom om hans relation till sjukdomen och om hans roll som arkitekt, både i och utanför tv-rutan.

Gert Wingårdh har varit ett stort namn i arkitekturkretsar sedan 80-talet. Som sitt genombrott i branschen ser han Öijareds golfklubb, ett spektakulärt bygge på 2 500 kvadratmeter som förärade honom hans första av flera Kasper Salin-pris (som årligen delas ut av branschorganisationen Sveriges arkitekter till byggnadsverk av hög arkitektonisk kvalitet).

Sedan 2014 syns han i SVT:s Husdrömmar, som ofta har över 1,5 miljoner tittare, där han tillsammans med programledarkollegan Anne Lundberg följer bostadsprojekt av mer eller mindre spektakulärt slag. Allt från lägenhetsrenoveringar till storslagna och innovativa husbyggen som tar flera år att färdigställa, synas och kommenteras under hela processen från idé till inflyttat och klart.

 

Psoriasistidningen pratar med honom timmarna innan han ska träffa en arkitekt i Martin Luthers kyrka i Halmstad för att diskutera inspirationen till ett husbygge som tittarna får följa i nästa säsong av Husdrömmar som börjar sändas efter årsskiftet.

 

– Det här huset ritades för kanske fyra eller fem år sedan och börjar närma sig färdigställande. Det här är ett av sätten att beskriva det, genom att prata om arkitektens förebilder och tankar, säger Gert Wingårdh som berättar att de ofta har en eller två säsonger av programmet i åtanke när de börjar följa ett projekt. Men alla som sett programmet vet att både tidsplan och budget ofta sätts lite väl optimistiskt.

 

– Just det här caset har tagit längre tid eftersom det är ganska avancerat och är ett självbyggeri i ganska stor utsträckning. Det vet vi ju nu att det nästan alltid tar längre tid och blir dyrare än planerat. Man kan säga att generellt sett så finns det ett intresse för att det ska vara billigt när man köper ett projekt. Men vid någon tidpunkt övergår det till att man äger ett projekt som man har kontrollerat ekonomin i, och då börjar man på ett undermedvetet sätt fundera lite på att sälja det. Då blir man plötsligt intresserad av att det ska vara dyrt. Så det är kul att bygga för en miljon, men det är också kul att kunna säga att det kostade två, när man på något sätt börjat förhandlingen med en köpare.

 

Han säger att det var självklart att tacka ja när SVT och Husdrömmar dök upp, och tror att många av hans kollegor också gärna hade tagit chansen.

 

– Absolut, jag tänker att arkitekter generellt sett tycker att människor inte förstår dem. Jag tror att hela kåren har en lust att berätta om vad arkitektur och byggande har för möjligheter och premisser. Så jag tror att väldigt många arkitekter hade svarat ja på frågan om att vara med i någon form av folkbildning kring det här. Så jag känner mig väldigt lite unik i att ha tackat ja, jag råkade bara få frågan.

 

Fick psoriasis efter en yxa i huvudet

Lyckligtvis var det självklart att tacka ja även till en intervju med Psoriasistidningen, och anledningen till att frågan ställdes är att Gert Wingårdh haft psoriasis sedan barnsben. Frågan om ett eventuellt utlösande trauma hinner knappt ställas innan den besvaras.

 

– Det kan lugnt sägas att det var ett trauma inblandat. Jag var på ett scoutläger och skulle slå ner en påle, och måttade ett väldigt hugg för att visa mig tuff, men hade vänt på yxan och satte den i huvudet på mig själv. Vi var långt ute i skogen och det blödde mycket, och jag hade ju sett tillräckligt med westernfilmer för att veta att man dog om man fick en yxa i huvudet.

 

Vid det senare skovet kände jag
att jag behöver veta om jag ska göra
något för att stoppa det

Gert Wingårdh överlevde yxhugget som dock lämnade ett kraftigt ärr efter sig, och kring ärret började hans psoriasis utvecklas. Väldigt länge höll det sig till hårbotten, det skulle dröja mer än 40 år innan den började sprida sig.

 

– Jag är ju född 1951 och det här borde inträffat 1963–64 någon gång. Någon sa till mig att nu har du fått psoriasis, och då säger jag ”jaha” och så tänkte jag nog inte mer på det. Det var ju på intet sätt något problem. Långt senare, 2007, får jag mer psoriasis på flera ställen på kroppen. Då frågar jag en läkare vad det är vid en hälsokontroll, och får
veta att det är psoriasis. Det störde mig inte speciellt mycket då heller. Jag har förstått att man använder ordet skov, och det kom då ett skov 2007, och ytterligare ett rejält skov cirka tio år senare. Vid det senare skovet kände jag att jag behöver veta om jag ska göra något för att stoppa det, för jag ville inte ha det över hela kroppen och framför allt inte i ansiktet. Jag fick några salvor som jag använder ganska sparsamt och än så länge har det inte kommit till ansiktet. Jag smörjer in mig i princip en gång i veckan, skulle jag säga.

 

Psoriasisen stör honom inte

Det är tydligt att Gert Wingårdhs psoriasis inte stört honom nämnvärt genom livet, och den benämns flera gånger som en ickefråga. Han tar upp ett enstaka tillfälle när han blivit medveten om att någon annan lagt märke till den. Det handlar om en intervju i tidskriften Betong för några år sedan, där han i efterhand kunde läsa att journalisten hade synpunkter på hur han skulle sköta sin psoriasis.

 

– I den artikeln stod det liksom att jag hade en illa skött psoriasis (”Han lutar sig tillbaka och sätter händerna bakom huvudet. Den slarvigt behandlade psoriasisen lyser rosa från armbågarna ner över underarmarna” ur Tidskriften Betong nr 3/2014), och det var väl första gången som jag förstod att någon så att säga reagerade på att jag hade psoriasis. Jag har inte reflekterat över om folk blir äcklade eller på något annat sätt tar anstöt av att jag har det. Det gjorde mig uppmärksam på att någon reagerade och tyckte att det fanns anledning att tycka någonting om det. För jag har inte upplevt någon form av stigma eller något annat problem, och min hustru har inte pratat om att hon vill skiljas för att jag har psoriasis. Hon kommenterar det ibland och tycker att jag kanske borde smörja in mig bättre, men det är inget som jag aktivt tänker på. Jag vill inte förringa det för andra människor, eventuellt lider jag väl mindre än vad många andra gör, men ur mitt perspektiv är det verkligen inget stort problem.

 

Husbyggen och ekonomi

Vi återkommer till frågan om det folkbildande uppdraget i SVT-programmet och vad det är allmänheten behöver känna till om arkitektur och byggande. Den som sett några avsnitt av Husdrömmar vet att den ursprungliga budgeten de medverkande själva satt sällan håller, och just ekonomin i bostadsprojekt är värd att poängtera enligt Gert Wingårdh.

 

– Många har en ganska mager plånbok, och då är det väldigt bra att vara försiktig med ekonomin. Byggprojekt är projekt där det ofta är svårt att kontrollera ekonomin, så man bör inte försätta sig i en situation där man hamnar på marginalerna. Och kostnader är oftast väldigt proportionerliga mot hur stort man bygger, så ett bra råd är att inte ha för stor aptit när man bygger. Idag kan du köpa ett kataloghus som är en fullgod bostad för 12–13 000 kronor per kvadratmetern, och du kan få mer speciella hus för dubbla den pengen. Skulle du komma till mig som arkitekt så skulle jag säga att om du inte har råd med kanske 40 000 per kvadratmeter, så bör du tänka dig väldigt noga för om vi ska bygga något speciellt tillsammans. Det är jättevanligt att det ligger på 50–60 000 kronor kvadratmetern. Det är ju en väldig skillnad, om man köper det billigaste typhuset så har man råd med ett fyra gånger så stort hus.

Man ska aldrig rita en bostad som man inte tror att man själv skulle vilja bo i

 

Viktigt med inlevelse

Han berättar att kunder kommer till honom av många olika skäl. Det kan vara något ekologiskt väldigt väl genomtänkt, något energimässigt effektivt, kanske en stark konstnärlig känsla där man vill skapa en bra bakgrund för sina tavlor, eller sociala idéer för hur man vill interagera med sin familj.

 

Universeum i Göteborg är en byggnad som besöks av 600 000 människor per år, och de rör sig som kulorna i ett flipperspel.

 

– Allt som har tydliga utsagor för mig att förhålla mig till är ju spännande att arbeta med. Och det är som med alla resor, att det är kul att planera dem men ännu roligare att genomföra, för alla möten och händelser som inte går att förutse. Och har man ett bra resesällskap med sig på strapatserna, så blir det ofta väldigt kul och minnesvärt. Det roligaste är när arkitekturen har stor betydelse för upplevelsen för de människor som finns i husen, och det är roligare när det är väldigt många människor som påverkas av upplevelsen. Universeum i Göteborg är en byggnad som besöks av 600 000 människor per år, och de rör sig som kulorna i ett flipperspel, ett sätt att röra sig som jag har tänkt ut. Det tycker jag är väldigt roligt, att folk tycker att det är skoj att ha den upplevelsen. Av det följer ju att Nationalmuseum eller Liljevalchs också är väldigt roliga byggnader att göra. Sedan blir förstås en privatbostad väldigt viktig för några få individer under väldigt lång tid. Jag lärde mig tidigt att man aldrig ska rita en bostad som man inte tror att man själv skulle vilja bo i. För det krävs mycket inlevelse för att det ska bli bra.

 

Fakta: Gert Wingårdh

ålder: 71 år
bor: Göteborg
yrke: Arkitekt

 

Sexfaldig vinnare av Kasper Salin-priset. Det senaste tilldelades han 2022 för Filborna vattentorn i Helsingborg. Syns i SVT:s Husdrömmar vars tionde säsong har premiär i slutet av januari 2023.

 

Finns det någon byggnad du önskat att du hade ritat?

– Massor. Eiffeltornet eftersom det symboliserar Paris. Chrysler building för att den symboliserar New York. Katsura imperial villa i Kyoto för att den symboliserar Japan. Du kan göra listan hur lång som helst.

 

Vilken byggnad borde rivas?

– Journalisten Dawit Isaac sitter i ett fängelse som inte har ståhöjd, det tycker jag man kan riva.

Skriven av: Marcus Rehnberg

Foto: Mattias Ankrah_SVT