Vi träffar Peter Brynolf på Teater Rival i Stockholm en blåsig vårdag. Här har Brynolf & Ljung satt upp flera shower. Men just nu är duon i en helt annan fas. De sitter och skriver och mejslar fram en ny show som ska ha premiär nästa år.
– Att komma på nya trick är lite som att skriva musik. All västerländsk musik bygger i princip på samma tolv toner och ändå skrivs det nya låtar hela tiden. Ofta hör man en låt och tänker att den påminner om något annat. Men ibland dyker det upp något helt nytt. Och det är också utmaningen i trolleri, att ta fram unika trick.
I den förra föreställningen, Stalker, hade duon ett par trick som Peter tycker var helt unika.
– Det är det man strävar mot hela tiden, att hitta det där som ingen har gjort förut.
Tänker nytt. Utmaningen med trolleri är att lyckas ta fram nya och unika trick.
Våren 2024 sattes föreställningen Stalker upp i New York. Stalker regisserades av Edward af Sillén och blev både en publiksuccé och rosad av kritiker.
– Det var en höjdpunkt i karriären, att se sig själv på en billboard på Times Square, säger Peter Brynolf.
Han konstaterar att det samtidigt var en period när duon arbetade väldigt mycket.
– Jag tror inte att folk förstår ens i närheten av hur mycket jobb det är. Dels att skriva en ny show, komma på trick och hitta den röda tråden och få ihop dramaturgin. När vi satte upp Stalker i New York var det också otroligt mycket byråkrati och möten. Vi gjorde det mesta själva, från att hitta investerare till att träffa marknadsföringsbyråer, PR-byråer, redovisningskonsulter och advokater.
Lärorika år av hårt arbete
Två andra höjdpunkter i karriären var när Brynolf & Ljung var med i tv programmet Britain’s Got Talent och Penn & Teller: Fool us. 2015 hade de ett eget program i TV4, Streetmagic, som visades i tre säsonger.
– Vi är väldigt tacksamma för att vi fick göra det programmet, eftersom det innebar att vi arbetade väldigt mycket med vårt material. Under varje säsong gjorde vi ungefär 60 trick, så vi fick verkligen arbeta hårt. Men vi lärde oss mycket under de här åren.
Det är det man strävar mot hela tiden, att hitta det där som ingen har gjort förut.
Från början tänkte Peter Brynolf egentligen inte alls bli trollkarl, utan arkitekt. Hemma i Sölvesborg hade hans yngre bror Hampus en liten gycklargrupp med en kompis, där de sprutade eld, jonglerade, spelade didgeridoo och läste poesi.
– Sedan började min bror åka till en äldre herre i Bromölla som hette Bernando. Han var trollkonstnär och sålde trollerirekvisita. Jag blev lite intresserad av trolleri tack vare det och åkte själv till Bernando och köpte en trolleribok.
Och sedan var det bara att öva.
– Det är som med allt annat, att det gäller att hålla i och fortsätta, sedan blir man bättre med tiden. Och om man får bra respons så fortsätter man. Jag gick ut gymnasiet och gjorde lumpen i den vevan så jag visade trick för mina lumparkompisar.
Duon träffades på Chalmers
Att stå på scenen har alltid känts självklart för Peter Brynolf.
– Jag är social och har ingen scenskräck eller så. Och trolleri är ganska tacksamt, eftersom det går ut på att man lurar folk så får man ju alltid en respons på det man gör. Men när man uppträder är nästan det sociala viktigare än själva tekniken, att man kan underhålla sin publik.
Efter lumpen flyttade Peter till Malmö och började jobba som brevbärare. Och det var då han fick psoriasis.
– Jag hade astma som barn men det hade vuxit bort något år innan. Nu kände jag att det kliade i hårbotten och att jag hade fläckar, men jag visste inte vad det var.
trolleri är ganska tacksamt, eftersom det går ut på att man lurar folk så får man ju alltid en respons på det man gör.
När utslagen blev fler gick han till en läkare.
– Läkaren sa att det kunde vara psoriasis, men i början var det svårt att säga säkert. Så länge man inte har så mycket utslag är det inte alltid helt tydligt. Därför gjorde jag egentligen inte så mycket åt det då, jag tror bara att jag hade någon Betnovatsalva hemma.
Sedan blev det arkitekturstudier på Chalmers i Göteborg. Där träffade han Jonas Ljung och de började prata om att göra något tillsammans. Peter hoppade sedan av arkitekturutbildningen för att börja på musikalskolan Performing Arts School. Och sedan blev det en flytt till Stockholm för duon som skulle få namnet Brynolf & Ljung.
– När jag flyttade till Stockholm hade sjukdomen blivit tillräckligt tydlig för att jag skulle behöva söka vård mer regelbundet. I Stockholm fanns också Psoriasisföreningens öppenvårdsmottagning som jag började gå till. Jag märkte då att ljusbehandling fungerar väldigt bra för mig och att jag i princip blir symptomfri av det. Men effekten sitter inte i jättelänge och prickarna börjar komma tillbaka igen efter några veckor. Det är ändå skönt att kunna rensa huden med en behandling med jämna mellanrum.
Rutiner är enkla när man väl har dem
Med åren har Peters psoriasis spridit sig mer och i dag har han både i hårbotten, på armar och ben, höfter och rumpa. För två år sedan gick Psoriasisföreningen i Stockholms län i konkurs och mottagningarna lades ner, vilket har gjort att han fått ett avbräck i behandlingen.
– Det är ju inte så svårt egentligen, men för mig finns det ett inre motstånd. Att jag måste ta tag i det, boka tider och försöka få en remiss och så vidare. Det kräver tid och energi. Det är lite som med alla rutiner i livet, när man väl har dem är det enkelt, men det svåra är just det där med att komma i gång.
Han har salvor hemma, men tycker att han är dålig på att använda dem.
– Det är mest när det kliar mycket eller har blivit ganska illa. Jag har svårt att hålla ett jämnt underhållsläge och hålla i gång behandling kontinuerligt, därför fungerade det så bra med öppenvården.
Hur påverkas du av sjukdomen i vardagen?
– Jag går inte runt och tänker på den, men den gör sig ju påmind varje dag eftersom jag har symptom som att det kliar, fjällar och känns torrt. Men samtidigt är det inte så pass besvärligt att det påverkar mitt liv jättemycket. Jag har inte mild psoriasis men inte heller jättesvår, det finns många andra som har det värre.
Jag märkte då att ljusbehandling fungerar väldigt bra för mig och att jag i princip blir symptomfri av det.
Utanför jobbet försöker Peter Brynolf träna mycket och äta nyttigt.
– Jag och min fru tränar båda mycket och lagar hälsosam mat på naturliga råvaror. Vi äter sällan skräpmat och dricker inte mycket alkohol.
Även om arbetsbelastningen stundtals är hög och jobbet kan innebära stress, har han inte sett någon koppling till sin psoriasis.
– Jag märker inte att det blir sämre när jag är stressad, utan det verkar vara åldern som påverkar. Ju äldre jag blir, desto mer utslag får jag. Men när jag jobbade som brevbärare som 21-åring och fick sjukdomen tyckte min farfar att jag verkade vara stressad. Han kanske hade en poäng i det.
Annars är det mest tankar på den kommande showen som upptar Peter Brynolfs tankar. De nya, unika tricksen ligger alltid och bubblar någonstans i bakhuvudet.
– Det finns med hela tiden, även när jag inte är på jobbet. Och ibland är känslan frustration: Varför kommer vi inte vidare med det här? Men jag vet att det tar tid att komma på nya grejer.
– Ofta kan det vara så att tre dåliga idéer gifter sig och blir en bra. Men då måste man först komma på de där tre dåliga.
Fakta: Peter Brynolf
Ålder: 49 år
Gör: Trollkarl i duon Brynolf & Ljung
Bor: Tyresö
Familj: Fru och fem barn
