Sambandet mellan psykisk ohälsa och inflammatoriska sjukdomar som psoriasis och psoriasisartrit är idag både välkänt och ett forskningsområde där det händer väldigt mycket. Inte minst är många forskare nyfikna på sambandet mellan den psykiska hälsan och själva inflammationen som finns i kroppen när man har psoriasis och/eller psoriasisartrit. Sambandet beskrivs idag som dubbelverkande, alltså att en inflammation kan göra att någon blir deprimerad men att även en depression kan så att säga driva inflammationen.
Vi vet bland annat att när det uppstår en inflammation i kroppen så skickas signaler till hjärnan i syfte att både reglera inflammationsaktiviteten – och faktiskt påverka vårt beteende – för att vi ska bli friska. Den största effekten av det är att vi minskar vår aktivitetsnivå och blir mindre motiverade till att röra på oss eller ta nya sociala kontakter. Man kan till och med bli lite mindre motiverad till att göra saker man vanligtvis gillar, för att försöka undvika obehag. Idag forskas det till exempel på vilka delar av hjärnan som reagerar på inflammation om det finns gener som gör vissa personer mer känsliga för de här signalerna.
Innan sambandet började studeras på djupet, särskilt innan vi visste att psoriasis inte bara har med huden att göra utan är en systemsjukdom som påverkar hela kroppen, var det lätt att anta att det psykiska måendet nästan uteslutande påverkades negativt av själva utslagen på huden via så kallad stigmatisering. När det kommer till stigmatisering brukar vi prata både om yttre stigmatisering, som har med andra personers attityder och fördomar att göra, och inre stigmatisering som kan handla om att man själv upplever att till exempel samhällets förväntade fördomar är sanna och utifrån det skapar en negativ självbild som får en att må sämre.
Exakt hur vanligt det är med psykisk ohälsa är svårt att säga, men flera studier pekar på att runt 30 procent av personer med psoriasis och/eller psoriasisartrit upplever till ångest eller depression, vilket innebär en 2-3 gånger högre risk än hos genomsnittsbefolkningen. Riskfaktorer som enligt studier ökar risken för psykisk ohälsa hos personer med psoriasissjukdom är bland annat klåda, stigmatisering, viss samsjuklighet, lägre ålder och kvinnligt kön.
Hur fångar man upp psykisk ohälsa vid psoriasis och psoriasisartrit?
Att fånga upp tidiga tecken på psykisk ohälsa är därför väldigt viktigt, för att tillse att rätt medicinsk behandling sätts in men för att även andra insatser kan göras, i form av samtalsstöd, fysioterapi eller vad man nu som individ kan behöva. Eftersom man vet att psoriasis kan påverka livskvaliteten menligt så använder man inom hudsjukvården ett formulär som förkortas DLQI, Dermatology Life Quality Index. I DLQI förekommer exempelvis frågor om hur mycket du påverkats av din psoriasis i ditt arbetsliv, ditt sociala liv eller i nära relationer. Inom reumatologin kan man också använda DLQI om man har mycket psoriasis i huden utöver ledbesvären, men annars så används vanligen HAQ, Health Assessment Questionnaire, för att mäta funktionsförmågan och hur sjukdomen påverkar livskvaliteten.
Hälsa och livskvalitet
En fråga vi ofta får är ”vad kan jag göra själv?”. Och svaret blir i princip alltid: ”en hel del!”.
Bara det att ta ansvar för sitt eget mående och försöka hitta vägar framåt är ofta stärkande i sig. Lever man med en kronisk sjukdom som kan påverka så många delar av livet så är det inte alltid så lätt. Men några saker att fokusera på kan vara att själv ta reda på så mycket man kan om sin sjukdom, att ta en aktiv roll i sin vård och behandling och att våga ställa både frågor och krav. En viktig del av egenvården vid inflammatoriska sjukdomar som psoriasis och psoriasisartrit är också fysisk aktivitet, något som bevisligen även hjälper det psykiska måendet.
Lär dig mer
Att förstå sin sjukdom är A och O för att lära sig leva med den. Det kan exempelvis vara trösterikt att veta att det kan finnas biologiska anledningar till att man mår som man gör. Förstår man att psoriasis är en inflammatorisk sjukdom som kan påverka hela kroppen så blir det lättare att förklara sambandet mellan den fysiska hälsan och den psykiska, både för sig själv och för sin omgivning.
Prata om din behandling – och ditt mående!
Ingens psoriasis är den andres lik. Det som funkat för din gammelmoster kanske inte alls funkar för dig. Därför är det viktigt att du pratar med vården om just dina behov. Det kan vara svårt att ta upp så personliga saker som ditt psykiska mående, men det enda sättet att få hjälp är att förklara hur ditt liv ser ut idag och berätta hur du vill att det ska se ut, i stället.
Tänk också på att viss medicinering kan förvärra eller utlösa psoriasis (exempelvis litium, betablockerare och malariaprofylax), så glöm inte bort att nämna att du har psoriasis även när du söker vård för andra besvär. Tycker du att det känns nästan omöjligt att prata om ditt psykiska mående så kan du be om att få fylla i formulär som kan ge vården en indikation på hur din sjukdom påverkar din livskvalitet. Det kan ge en god grund för kommande diskussioner om din vård och behandling.
Att tänka på inför läkarbesöket
1. För dagbok. Är det långt mellan besöken så kan det vara svårt att komma ihåg hur ditt mående sett ut. Och glöm inte hur du mått psykiskt! Har du känt dig nedslagen, varit stressad, haft svårt att sova? Skriv ned det och ta med dagboken till ditt läkarbesök.
2. Fundera på vad som är viktigast för dig att få hjälp med här och nu. Tveka inte att ta upp ditt psykiska mående även med din husläkare, hudläkare eller reumatolog, de kan hjälpa dig vidare i vården.
