Årets Nobelpris banar vägen

(Från Psoriasistidningen nr 6/2025)

Klockan halv två på natten ringde telefonen hos Mary Brunkow, molekylärbiolog och forskare i Seattle, USA. Numret var inget hon kände igen och hade dessutom en konstig landskod, så hon avvisade samtalet och blockerade sedan numret när det ringde igen. Två timmar senare vaknade hennes man av att en nyhetsfotograf bankade på ytterdörren. Något yrvaken fick Mary därefter veta att hennes upptäckter inom immunologi och genetik ett kvartssekel tidigare nu resulterat i att hon, tillsammans med två andra forskare, tilldelats 2025 års Nobelpris i fysiologi eller medicin.

Sex år innan Mary och hennes kollega Fred Ramsdell hittade mutationen i genen de döpte till FoxP3 hade Shimon Sakaguchi, molekylärbiolog och immunolog i Osaka, Japan, upptäckt en typ av immunceller som skyddar mot autoimmuna sjukdomar. Efter Brunkow och Ramsdells fynd kunde han sedan knyta ihop säcken genom att visa att FoxP3 styr utvecklingen av de celler han själv hittat 1995. Dessa celler har sedermera kommit att kallas för regulatoriska T-celler och deras jobb är, väldigt enkelt uttryckt, att hålla koll på immunförsvaret så att det inte attackerar kroppens egna vävnader. Har man då en mutation i FoxP3 så fungerar inte denna kontroll, vilket kan leda till autoimmuna sjukdomar.

Att forskning om Treg-celler fått ett Nobelpris är oerhört spännande!

Tack vare dessa upptäckter föddes ett nytt forskningsfält och den ökade förståelsen för hur vårt immunförsvar regleras (eller ej) har lett till ett flertal medicinska behandlingar för cancer och autoimmuna sjukdomar, däribland psoriasis.

Entusiastiska forskare

Huruvida den forskning som idag bedrivs inom psoriasis och psoriasisartrit en dag kommer att resultera i ett Nobelpris kan vi kanske inte sia om, men Psoriasistidningen har i vilket fall dammat av kristallkulan och bett två verkliga experter inom området kika in i den tillsammans med oss.

Enikö Sonkoly är hudläkare och professor vid institutionen för medicinska vetenskaper vid Uppsala universitet med lång erfarenhet av att både behandla personer med psoriasis och att forska om psoriasis. Enikö är tidigare ordförande för ESDR, det europeiska sällskapet för dermatologisk forskning, och ingår även i Psoriasisförbundets medicinska och vetenskapliga råd samt i förbundets forskningsråd.

Laura Coates är reumatolog och professor vid Oxfords universitetssjukhus där hon både behandlar personer med inflammatorisk ledsjukdom och bedriver sin forskning. Hennes huvudsakliga forskningsinriktning är psoriasisartrit och hon leder för närvarande ett av de största projekten i världen som syftar till att identifiera vilka personer med psoriasis som löper störst risk att utveckla psoriasisartrit.

Vad har forskningen som rör regulatoriska T-celler inneburit för forskningen om psoriasis och psoriasisartrit?

– Regulatoriska T-celler, eller Treg, fungerar som immunförsvarets broms och skyddar oss från att immunreaktioner skadar kroppens egna vävnader. Redan kort efter att de upptäcktes studerades de vid inflammatoriska sjukdomar. I psoriasis såg man att Treg finns på plats men att deras funktion är nedsatt. Under senare år, med mer avancerade tekniker, har bland annat en österrikisk forskargrupp identifierat en gen som kan bidra till att Treg inte fungerar optimalt vid psoriasis. Om vi kan återställa Tregs hämmande funktion skulle vi kunna återskapa immunologisk balans och kanske uppnå mer långvarig sjukdomskontroll, säger Enikö Sonkoly.

Laura Coates uttrycker även hon stor entusiasm för upptäckten och vad den kan föra med sig.

– Att forskning om Treg-celler fått ett Nobelpris är oerhört spännande! De förändrar vår förståelse för psoriasisartrit och hjälper oss på ett rätt avgörande sätt att tänka kring hur vi kan återställa en persons immunsystem. Vi pratar ju mycket om överaktiva immunceller, men om vi skulle kunna balansera med hjälp av Treg-cellerna så skulle vi potentiellt kunna reglera en persons immunförsvar. Även om det fortfarande ligger i framtiden så uppmuntrar detta oss som både forskare och läkare att tänka på inte bara remission av psoriasisartrit utan till och med bot.

Om vi ser till nutiden, vad skulle ni säga var det mest intressanta som presenterades inom psoriasisforskningen under 2025?

– Flera spår är lovande. Forskning om ”sjukdomsminne” tyder på att tidig och effektiv behandling inte bara kan ge snabbare förbättring utan också mer långvarig effekt hos vissa patienter, säger Enikö Sonkoly.

Likt Laura Coates så ser hon också att inte bara ännu mer effektiv behandling, utan kanske till och med ett sätt att bota sjukdomen, kan finnas på horisonten.

– För första gången hör vi nu mer seriösa tankar om möjligheten att på sikt kunna bota psoriasis hos en del personer. Antingen med mycket tidig och kraftfull behandling eller med avancerade terapier som stamcellsbehandling, modifierade T-celler eller behandlingar som stärker de regulatoriska T-cellerna. Samtidigt finns nya studier som visar att även patienter som svarar bra på biologiska läkemedel kan ha kvar en viss låggradig inflammation i kroppen. Det påminner oss om att målet inte bara är läkt hud, utan också att förstå och dämpa den systemiska inflammationen.

På psoriasisartritfronten ser Laura Coates en tydlig forskningstrend i att studera vikten av tidig och målinriktad behandling.

– Under 2025 har vi sett flera studier som visat att målinriktad, individualiserad och tidigt insatt behandling efter diagnos genererar absolut bäst resultat och att det kanske till och med är viktigare hur och att det görs än vilka specifika läkemedel som används. Även om vi sett tydligare och mer markant behandlingseffekt vid tidigt insatta biologiska läkemedel så kan vi efter ett tag i jämförelse ändå se att en individualiserad kombination av mer konventionella standardläkemedel vid psoriasisartrit ger en mycket god effekt för en bred grupp patienter med psoriasisartrit, förutsatt att de satts in tidigt i sjukdomsförloppet, säger Laura Coates.

Vad är på gång på läkemedelsfronten inom de närmaste åren?

– Det mest spännande just nu är en tablettbehandling, icotrokinra, som är en oral peptid som hämmar IL-23, samma inflammationssignal som flera biologiska läkemedel riktar in sig på i dag, svarar Enikö Sonkoly.

– Nyheten med den är att man lyckats ta fram en molekyl som är tillräckligt liten för att kunna tas som tablett och tillräckligt stabil för att inte brytas ned i magen. Effekten ser bättre ut än för de tablettbehandlingar vi har i dag, och studierna tyder på en god säkerhetsprofil.

En ny tablettbehandling är bland de mest spännande sakerna som är på gång inom nya läkemedel enligt Enikö Sonkoly och Laura Coates.

Laura Coates håller med om att just den behandlingen är lovande.

– Än så länge har vi mest data på psoriasis, men särskilt säkerhetsprofilen gör den intressant. Effekten är kanske inte fullt lika god som med biologiska läkemedel, men förmodligen inte långt efter. Vi kan nog anta att det kommer bli den mest effektiva orala behandlingen, även om man måste fasta i en halvtimme varje morgon efter man tagit tabletten.

En annan ganska ny behandling som redan finns på marknaden är bimekizumab, ett biologiskt läkemedel som är ett fint alternativ för de som har problem med både huden och lederna enligt Laura Coates.

– Den har visat goda resultat hos patienter som inte svarat så väl på exempelvis anti-TNF-behandling.

Mer skräddarsydd behandling

Men det är inte bara tabletter eller sprutor som är på gång, lyfter Enikö Sonkoly.

– Det finns flera nya lokalbehandlingar i form av krämer, till exempel roflumilast som sedan tidigare är godkänd i USA. Det är värdefullt med fler steroidfria alternativ. Tyvärr är kostnaden hög och de finns ännu inte tillgängliga i Sverige, men utvecklingen är lovande och värd att följa.

Slutligen frågar vi Enikö Sonkoly vad hon tror att vi vet om psoriasis om 10 år som vi inte vet i dag?

– Vi har redan kommit långt, psoriasis är den hudsjukdom som kanske är mest detaljerat kartlagd immunologiskt och molekylärt och vi har många effektiva behandlingar vid svårare sjukdom. Om tio år hoppas och tror jag att vi bättre förstår individuella skillnader mellan patienter och kan erbjuda mer skräddarsydd behandling. Jag tror också att vi kommer att förstå de tidiga immunologiska händelserna som gör att sjukdomen blir kronisk. Slutligen hoppas jag på ett genombrott i förståelsen av hur och varför psoriasisartrit utvecklas, det skulle bana väg för rätt behandling till rätt patient i rätt tid, och i bästa fall förebygga ledengagemang, säger Enikö Sonkoly.

Förstå, lindra och bota?

Som synes går alltså forskningen framåt och i det sista numret för året av Psoriasistidningen kommer vi ge ytterligare exempel på det genom att lite närmare presentera några av de projekt som erhållit anslag från Psoriasisförbundets forskningsstiftelser:

• Josefin Lysell på Karolinska Institutet berättar om sitt pinfärska projekt där hon och hennes medarbetare ska försöka förstå sambandet mellan en typ av kolesterol som finns i huden och inflammation, med särskilt fokus på psoriasis.
• Ole Sørensen och hans kollegor vid Lunds universitet vill utmana uppfattningarna som finns om parakeratos – där cellerna i det yttersta lagret av huden, hornlagret, behåller sina kärnor vilket leder till ofullständig förhorning och därmed sämre skydd – vid psoriasis för att se om det kanske är en aktiv inflammatorisk trigger snarare än en bieffekt.
• Vi rapporterar även ifrån ett projekt förbundet stöttat i många år, där Oliver Seifert och hans team vid Linköpings universitet undersökt kopplingen mellan hudens mikrobiom, genetisk mottaglighet och inflammatoriska markörer vid psoriasis.

Tillsammans med all den andra spännande forskningen som bedrivs, inte bara i Sverige utan världen över, tillför dessa projekt ytterligare pusselbitar som hjälper oss att förstå, lindra och kanske en dag till och med bota även en så komplex diagnos som psoriasis.

Som medlem i Psoriasisförbundet kan du läsa hela Psoriasistidningen nr 6/2025 digitalt genom att logga in på Mina sidor