Att psoriasis är mycket mer än en sjukdom kopplad till huden har uppmärksammats allt mer i forskningen under de senaste åren. En bild som bekräftas i en ny studie från Umeå universitet, som baseras på en analys av över 90 000 psoriasispatienter i Sverige. Studien visade att samsjuklighet som diabetes och hjärt-kärlsjukdom hade betydligt större påverkan på det psykiska välbefinnandet hos psoriasispatienterna än vad hudproblemen hade. Medan hudsymptomen ökade risken för psykisk ohälsa som ångest och depression med en tredjedel, så ledde följdsjukdomarna till en fördubblad risk för psykiska besvär.
-Den här studien visar att andra följdsjukdomar spelar större roll för psykisk samsjuklighet än hudbesvären. Det visar att vi måste utgå från ett helhetsperspektiv i psoriasisvården. Något annat är inte längre möjligt, säger Marcus Schmitt-Egenolf, professor i dermatologi vid Umeå universitet, en av de forskare som ligger bakom den nya studien.
Marcus Schmitt-Egenolf menar att mötet mellan patient och läkare har en stor betydelse för patientens välbefinnande. Och där finns en hel del att förbättra.
-Man måste se större perspektiv av hudsjukdom och samsjuklighet. Det är viktigt att inte fastna i plattityder i vården om att du måste gå ner i vikt och röra dig mer. Det handlar om att hjälpa patienter och inte bara påpeka vad de behöver göra, säger han.
Om kommunikationen mellan läkare och patient förbättras är chanserna för patienten att få rätt hjälp betydligt större. Och där har läkaren ett stort ansvar menar Marcus Schmitt-Egenolf.
-Man måste utvecklas i dialogen med patienten och investera i samtal om patientens konkreta situation. Det är en tvåvägskommunikation och inte bara en envägskommunikation från vårdgivaren till patienten. En psoriasisdrabbad är expert på sitt liv och läkaren är expert på psoriasis så den kombinationen kan bli bra. Det är viktigt att den drabbade upplever vårdgivaren som ett bollplank.
Marcus Schmitt-Egenolf tror att resultaten från studien kan påverka den framtida psoriasisvården.
-Det blir väl ingen revolution i vården men om vi öppnar kommunikation från två håll då tror jag den här studien kan vara en blygsam liten pusselbit att bygga upp något större kring, säger Marcus Schmitt-Egenolf.
