Det finns undergrupper som vi ännu inte lyckats att urskilja och identifiera
Lars Iversen, 53, är professor vid universitet i danska Aarhus, menar att för att klara den uppgiften krävs en väl fungerande forskning och levande patientorganisationer, menar han.
Iversen vet vad han talar om. Sedan 2011 är han professor i dermatologi, läran om huden och dess sjukdomar, men har ägnat större delen av sitt yrkesverksamma liv åt detta med särskild inriktning mot psoriasis och psoriasisartrit. Psoriasisförbundets egen forskningsfond, Psoriasisfonden, har lyckats knyta honom till sig som en av flera experter i arbetet med att värdera de ansökningar om stöd till forskning som löpande kommer till fonden. De övriga är professor Chris Andersson, Universitetssjukhuset Linköping, överläkare Ulla Lindqvist, Akadamiska Sjukhuset i Uppsala och docent Åke Svensson, Universitetssjukhuset MAS i Malmö.
En starkare röst
Det Iversen säger är kanske ingen större nyhet, men ändå viktigt att understryka med tanke på den fortsatta forskningen. Många frågor återstår nämligen att besvara. Forskningsrön visar att det finns kopplingar mellan psoriasis och en lång rad andra sjukdomar. Det kan handla om hjärt- och kärlsjukdomar, mag- och tarmsjukdomar och ögonsjukdomar. ”Patientorganisationernas verksamhet är väldigt viktig för det här arbetet”, säger han. Psoriasisförbundet i Sverige och övriga Norden har genom åren gjort ett mycket viktigt arbete. Inte bara nationellt, utan också ur ett internationellt perspektiv.” ”Rent politiskt har patientorganisationerna också en betydligt starkare röst än professionen. Det är i alla fall mitt intryck. De kommer med ett mycket starkare mandat med alla sina medlemmar i ryggen”. Utmaningarna inför framtiden är många, menar han.
”Under senare år har medvetenheten ökat när det gäller alla andra sjukdomar som på olika sätt kan knytas till psoriasis och psoriasisartrit. Det kan handla om diabetes, depression, hög kolesterol och mycket annat.” ”Under se senaste 15 åren har det skett ganska mycket”, säger han och pekar bland annat på att det skett betydande genombrott när det gäller nya läkemedel som visat sig ha god effekt. ”Samtidigt återstår mycket att göra. Det kan bland annat handla om att identifiera följdsjukdomar.” Han menar också att mycket av den forskning som hittills har bedrivits riktats mot de 15-20 procent som har svår psoriasis och att det finns ett uppdämt behov att arbeta mer mot också andra grupper.
Oerhört välkommet
Historiskt menar Iversen att forskningen när det gäller psoriasis och andra hudsjukdomar har fått stå tillbaka jämfört med andra områden, även om också den bilden håller på att förändras. De genombrott som skett har bland annat resulterat i att läkemedelsindustrin mer än tidigare blivit villiga att öppna sina plånböcker, också när det kommer till dermatologi. ”Men mer forskning behövs naturligtvis. Det gäller både klinisk forskning och laboratorieforskning”, framhåller han. Arbetet i Psoriasisfonden med de pengar som ger till forskningen menar han inte bör inriktas mot att ta fram nya läkemedel, utan snarare att öka den generella kunskapen om sjukdomen. ”I hög grad är det läkemedelsindustrin som tar fram nya mediciner.
För Psoriasisfonden kan det exempelvis handla om att ta fram material om hur kliniker ska organiseras, om att ge stöd åt forskare att samla olika former av information kring sjukdomen och en del annat”, säger han. Det ena leder alltså till det andra. Medel till forskning ger resultat, resultat i sin tur ökar intresset och viljan att anslå medel till ytterligare forskning. I det arbetet är den del som Psoriasisfonden bidrar med oerhört välkommen, menar han.
