Att arbeta gratis är inte hållbart – ideella organisationer förtjänar rättvisa avtal
Debattartikel
I Skåne pågår just nu ett etiskt dilemma som förtjänar politisk uppmärksamhet. Det handlar om hur Region Skåne hanterar ersättningsstrukturen i idéburna offentliga partnerskap (IOP) med mindre ideella organisationer – och vilka konsekvenser det får när vårdgivare förväntas fortsätta sitt arbete utan ekonomisk ersättning.
IOP är ett viktigt verktyg för att bygga broar mellan offentlig sektor och det civila samhället. Det skapar möjligheter för ideella aktörer att komplettera det offentliga med innovativa, närvarande och behovsanpassade insatser. Men partnerskap kräver ömsesidighet. När ideella organisationer behandlas som kostnadsfria resurser snarare än jämbördiga parter, faller hela grundidén. Det är precis vad som håller på att ske i Skåne.
Psoriasisförbundet i Skåne har under många år bedrivit en högspecialiserad ljusbehandlingsverksamhet i Malmö, Trelleborg, Helsingborg och Ystad.
I vårt avtal med Regionen finns ett ersättningstak – en gräns för hur många behandlingar som ersätts ekonomiskt under ett år. Problemet uppstår när behovet av behandling överstiger taket, vilket det ofta gör. Region Skåne vill då att verksamheten ska fortsätta, men utan ytterligare ersättning. Detta innebär att organisationerna själva förväntas täcka kostnaderna.
Detta är inte bara ekonomiskt ohållbart – det är moraliskt tveksamt. Att kräva att en ideell organisation ska fortsätta erbjuda behandlingar utan kompensation är i praktiken att be om gratisarbete. Det underminerar det professionella arbete som vår organisation utför varje dag, och det skickar en farlig signal: att engagemang inte behöver erkännas eller belönas ekonomiskt.
Ideella organisationer drivs ofta av passion, solidaritet och vilja att fylla samhällsluckor där andra inte räcker till. Men även engagemang har en prislapp. Det finns löner att betala, lokaler att hyra, material att köpa in och administration att hantera. När avtalen inte erkänner dessa kostnader skapas en ohållbar situation som riskerar att leda till nedskärningar eller nedläggning av verksamheter som är livsviktiga för många människor.
Det finns också en risk för att sådana avtal utnyttjar det civila samhällets goda vilja. När Region Skåne, med sin betydande budget och resursbas, överlåter ansvaret för fortsatt behandling till den ideella aktören utan kompensation, rubbas maktbalansen. Det handlar inte längre om ett partnerskap, utan om en styrningsrelation där den starkare parten dikterar villkoren.
Detta väcker flera etiska frågor. Hur mycket ska man kunna kräva av en organisation som inte har vinst som mål, utan vars uppdrag är att hjälpa? Hur länge orkar personalen arbeta i en struktur där deras insatser inte erkänns med rimlig ersättning? Och vilken bild ger det av vårt samhälles värderingar – att vi förväntar oss att vissa arbetar gratis för att andra ska få vård?
Vi menar att det är hög tid att Region Skåne omprövar hur IOP-avtalet är utformat. Det behövs en mer flexibel och rättvis ersättningsmodell som möjliggör fortsatt behandling även efter att taket nåtts. Detta kan ske genom tilläggsersättningar, subventioner eller möjlighet till revidering under pågående avtalsperiod. Framför allt behövs det en uppriktig dialog mellan regionen och de ideella aktörerna – ett samtal som bygger på jämlikhet, respekt och insikt i varandras förutsättningar.
IOP ska vara ett partnerskap, inte ett beroendeförhållande. Och för att partnerskap ska fungera krävs inte bara god vilja, utan också strukturell rättvisa. Att ideella aktörer ska bära bördan av regionens ambitioner utan kompensation är inte bara ekonomiskt oklokt – det är ett svek mot hela den idéburna sektorns grundläggande värderingar.
Om vi vill ha ett samhälle där civilsamhället är en kraft att räkna med, då måste vi också vara beredda att betala för det arbete som utförs. Allt annat är att utnyttja engagemanget – och på sikt rasera den samhällsgemenskap vi så ofta säger oss värna.
Åke Olsson
